upp och ner, ut och in.

Jag är ledsen. Jag är rikgigt ledsen. Och besviken arg är jag också. Varför? jag undrar bara varför. Jag vet att jag inte gjort nåt fel, jag gör inget fel och har inte gjort nåt fel. Nej, det har jag fakiskt inte. Men VARFÖR kommer tankar upp " jag skulle ringt, jag har inte brytt mig tillräkligt." fast jag vet att det verkligen inte är så. men vad fan ska jag göra liksom, jag är 16 år. Jag är inte vuxen en, jag kanske inte kan säga vad som är rätt och fel helt. Men jag tycker det är fel, eller jag vet att det är fel de ni gör. Jag vet det. Och jag kommer alltid tycka de, jag kommer aldrig, då menar jag ALDRIG göra era misstag. Ni förstår inte, jag tror verkligen inte ni förstår vad ni gör, vad ni går miste om. Ibland undrar jag om DU tänker över huvetaget? För igentligen är det bara dig jag är arg på. Eller, besviken. Det känns som jag inte finns mer, jag va bra när jag hade ett bensindrivandefordom för jag vet att det betyder mycket för dig att hålla på med allt som har med motorer att göra. det vet jag, men jag tycker endå att du kan behandla mig som du behandlar dina motorer. Du är rädd om dom, va rädd om mig, trösta mig när jag är ledsen, lika så du lagar din bil när den är trasig. Fattar du grejen? Liksom, jag vill bli behandlad som du behandlar de andra. Du vet att du gåt miste om en, hon kommer aldrig kunna vara snäll mot dig igen. Men mig hr du lite kvar, och de väsrta är att du vet de.

Jag är sjuk, min hals svullnar upp ofta. Hela tiden. Har tvårt att andas dagligen, ibland känns de som jag kämpar för att få luft. Ingen doktor vet vad det är. Det har vart runt 4-5 doktorer som kollat på mig gåt ner i näsan med kameror, klämmt så jag fåt ont i halsen, kollat in i örat. Feber, blodprov, stick i fingret, legar över en natt på falun. Ska in på torsdag och ta ultraljud i halsen, och det är bara hoppas på att det är en cysta, eller nåt annat ofaligt. Men det vet jag ju inte en, ingen vet. Det kan vara en sjukdom som aldrig går över, det kan vara vad som hällst. Men du ringer inte och hör hur det är med mig. Ska jag behöva ringa och tala om hur jag mår varje dag? nej.

Jag vill inte bry mig mer. Men behandla förfan folk som du själv vill bli behandlad.

Och förresten, tack mamma för du alltid ställer upp. Och för du följt mig till falun, åker från jobbet för att hämt mig i skolan, du är den bästa mamma som någonsin funnits. Om alla endå var som dig.