har jag gjort något?

är jag bortglömt, eller tycker ni bara inte om mig och min syster?
Jag har funderat hela natten om jag gjort nåt fel, eller om jag gör någonting ni inte gillar. Men jag kommer inte på något. Ingenting jag gjort. Det har inte min syster heller, vi har inte gjort nåt.
Man kan ju börja fundera om ni är duma i huvet.
Ingen kan ana hur dåligt jag mår just nu, att känna sig börglömd och inte behövd är nog den värsta kännslan som finns. Och man kan inte göra nåt åt det. Det är ni som får mig att känna så. Jag ha gråtigt så jag är svullen under ögonen. Vet inte varför jag gråter heller, det är inte värt att gråta för. Det har alltid vart så här om jag tänker efter, men jag har inte velat inse det bara. Jag har trott att nu ska det bli bra, nu hör dom av sig nu älska dom oss byggt upp muren och tror den ska hålla kvar. Men sen kan de hända nåt litet så rasar min mur, helt då man känner sig svag och bara tycker att det är ens eget fel. Att jag skulle ringt, att jag skulle fixar och dionat så kanske jag skulle fåt följa. Men jag är ett besvär. Jag är trött på att känna mig svag i din närhet. Jag gör endå ingenting bra, som du kan vara stolt över som du kan prata med alla om liksom, så folk får höra mig veta om mig. Jag sportar inte, du skulle nog endå inte kollat på mina matcher, eller träningar för det är inte samma sak, hon och jag är inte lika. Jag är allid de lilla sneppet under jag har aldrig vart över min högsta dröm va att komma upp, iaf ett steg.. med det sjunker. Vet ni hur det känns att ligga så långt nere, och tro, man tror verkligen men nu är det bra. Nu blir allt bra. Sen blir det inte det endå, vet ni hur det känns.. Man känner dig som vind, ett misstag, En mygga, som irreterad en, som är ivägen. Det har vart såhär länge nu, mycket länge, endå fast jag vet att det kommer vara såhär jämt, så hoppas jag. men idag är mitt hopp borta, jag har ingen respekt kvar för er, det är borta. Jag vill inte ha någon kontakt nu mera hejdå poff borta. men jag kan ine, för det är inte NI som mår dårligt utav de, det är jag som blir lidande, jag som aldrig mer kommer kunna göra nåt uten att tänka på er. Jag tänker faktist på andra, och inte bara på mig själv, som ni verkar göra. Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet ingenting allt är fel. är jag ett fel? Jag skulle bara vilja ha en förklaring varför. Bara varför. ni har glömt mig och min syster. Vi är borta, vi har ingen gemensamt. Vi duger inte till. jag orkar inte, och de här va så stort nu, även om det kanske inte låter stort, så är det väldigt stort för mig. Det va ni som frågade, sen.. gömmer ni, eller skiter i mig, oss.
Men jag vill inte lägga ner tid på er jag vill lev mitt liv vara glad, men jag kommer vara lika, när det gäller er, ego, egoegoegoego ska jag vara.
Och Evelin, bästa syster. Du ska bara veta vad jag igentligen älskar dig. Fast vi bråkar och sånt, men glöm aldrig att jag älskar dig. Du betyder så mycket i mitt liv. tack för allt du gjort för mig.


And i not coming back I got a reason to cry.